Orkar inte.

Förlåt för min usla aktivitet här på bloggen. Jag har varken haft tid, lust eller ork. Dels för att jag har varit sjuk och dels för att det är mycket i skolan just nu att energin är nere på 0%. Jag har också haft magbesvär som ska undersökas inom kort på vårdcentralen. Det är också så en del nytt i luften just nu: Jag har fått en kontaktperson.
 
Tid har jag, men jag orkar inte. Dessutom håller jag på med en roman som är som ett deltidsjobb för mig nu.
 
Jag tar en timeout till. Vet inte säkert när jag kommer tillbaka.

Att använda skällsord etc

Jag har funderat på en grej ang. Asperger och liknande diagnoser. Jag lade märke till en sak när vi kollade på "I rymden finns inga känslor" i skolan. Några killar skrattade åt vad Simon, huvudpersonen i filmen, gjorde och hur han reagerade över vissa saker. Jag reagerade på det. De skrattade åt en diagnos. 
De skrattade för att han inte betedde sig likadant som dem. De tyckte att Simon betedde sig så konstigt och annorlunda att de tyckte att det var skrattretande. Killarna förväntade sig inte hur Sinom agerade. 
Att de skrattade åt en diagnos är skrattretande själv. Jag kände en känsla i hjärtat att killarna som skrattade inte riktigt förstod sammanhanget i filmen. De märkte inte att det handlade om en funktionsnedsättning. De såg bara det Simon gjorde. Inte varför han agerade som han gjorde. Det är vad som stör mig mest: Folk som ifrågasätter en diagnos på ett taskigt sätt. 
 
Dessutom folk som använder DAMP, CP och mongolid som skällsord.
 Det visar att vi alltså är mindre värda än er andra. Du borde läsa om vad ordet är och betyder för något innan du vräker ur dig sådana saker. Samma sak som att skratta åt en person som har ADHD och Asperger. Ni skrattar åt oss med svårigheter. Vi har det jobbigt nog med ångest, tvångstankar och depression. Vi vill inte behöva tänka på något annat än att försöka klara av svårigheterna och vardagen. 
 
Kände att jag behövde få ur mig det här. Vad anser du om detta?
 
Off Topic: Hemma från skolan idag. Sjuk igen. Suck...
 
Bild från Google. | Från filmen 

Jag brände ett korvbröd!

Hej gröngölingar!
 
Förlåt för min dåliga uppdatering. Nu vet ni att jag lever iallafall. Don't worry, be happy! ;) 
Jag kom precis hem från skolan och försöker skala en mandarin. Idag har jag jobbat häcken av mig. Det slutade med att jag fick ta en timeout.
Till och med läraren föreslog att jag skulle gå hem. Men envis som jag är fortsatte i en halvtimme till. Sen var skolan slut för dagen. Jag insåg nu hur skönt det var att gå in genom dörren, mysa med katterna som blir hyperglada när man kommer hem, slänga sig i soffan och bara ta det lugnt. Känns helt underbart! 
 
Igår var jag hemma från skolan av ett hundratal anledningar. På kvällen skulle mamma åka till några kompisar och tjata. Jag gjorde iordning middag till mig själv. Nämligen korv och bröd. Jag lade i 2 korvar i kastrullen och värmde korvbröden i mikron. Sen bestämde jag mig för att jag skulle ta 3 st istället (Busiga jag). Så jag fick ta ut ett till korvbröd ur frysen och sätta igång mikron. Sen blev jag enbart fullt fokuserad på korvarna så jag glömde bort att det var ett korvbröd i mikron. Jag hade satt den på 2 minuter, som jag alltid brukar göra. 
Helt plötsligt vände jag blicken mot mikron och insåg då att jag hade glömt korvbrödet! Det rykte! Jag fick panik och öppnade balkongdörren. Jag stängde av mikron och tog ut ett bränt korvbröd. 
Seriöst. Hur f-n kan man glömma något sånt? Jossanpossan. Fy skäms!
 
Så nej. Aldrig mer koka korv samtidigt som ett korvbröd är i mikron. 
Nu ska jag umgås lite med mamma som precis kom in genom dörren :) Jag gjorde iordning kaffe när jag kom in genom dörren. Nu ska vi dricka kaffe hon och jag. Kaffe är egentligen inte min grej. Men är man trött och är nära att gå in i väggen så är kaffe en bra rekommendation!
 
Kram!

Om

Min profilbild




RSS 2.0