Josefine Elmqvist

Idag har jag en skitdag, rent ut sagt. Jag har bara lust att sparka vett i folk. Ingen växer upp. Man stannar i barnåldern eller beter sig som om divor. Jag försöker yttra mig, men då är jag ju så jävla konstig. Jag är ju så efterbliven och dum. Ingen kan inse hur det känns. Jag är ett stort jävla misstag som bara måste rättas till hela tiden. Jag har alltid varit den personen som är utanför och inte hänger med i leken. Det räckte med att jag öppnade munnen och jag fick skiten. Idag känner jag mig utesluten och folk ser mig som efterbliven bara jag öppnar munnen. 

Idag ska allt vara så perfekt. Tjejer under 12 år som leker divor och springer runt med en dyr gucciväska i handen. För inte så länge sedan när jag var på ett köpcentrum så fick jag syn på en tjej runt 10 år som hade smink på sig, bar en dyr väska, hade skinnjacka, tighta jeans och klackar på sig. Dessutom hade hon en iPhone i handen. Jag höll på att svimma. Jag kunde inte göra annat än att höja ögonbrynen och rynka pannan. Jag hade lust att gå fram till tjejen och säga att hon fortfarande är ett barn. När jag var i den åldern lekte jag med dockor i mitt rum rum och i lekstugan på trädgården låtsades jag vara en husmor som städade och lagade mat. Jag visste inte ens hur man sminkade sig. Jag var ett oskyldigt barn som hade en riktig barndom. 

 

Tro nu inte att jag lägger skulden på just henne som jag såg i gallerian. Jag tror att det är samhället som gör att många barn blir som de blir. Det hände något som skapade ett sådant diskret samhälle. Folk blev rädda för att hamna utanför och ville därför vara ett i samhället. 

I princip är det samma sak som bantning. Varje dag ser vi bantningsreklam och smala personer med perfekt kropp, även om det mesta är photoshop. Jag skrev ett inlägg om det här.